Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bröst urskiljde han något mörkt. Det måste
vara blod. Och hans ångest fördubblades.
Hvad var det han hade hört? Tydligt och
klart hade han urskiljt rösten, som ropade: »Herre
Jesus, hjälp mig!» Det var ingen, som svarade, och
öfver den stora gården låg tystnaden och mörkret.
Men om icke fadern ropat, så måste någon annan
ha gjort det. Om någon ropat, måste någon annan
ha hört det. Om någon hört det, sprang denne
andre nu omkring i byn och väckte de sofvande ur
deras bäddar med ropet: »Olof Larsson ligger slagen
i fähuset.»
Eller kanske fadern verkligen hade skrikit?
Kanske han låg stilla och låtsade sig död och
väntade på sin befriare? Dörren hade stått öppen.
Någon kunde ha varit inne, sett allt och rusat sin väg.
Som en vansinnig störtade Erland in i köket
och tände en lykta. Han lyste på den döde, och
han tyckte, att hans näsborrar rörde sig. Erland
tordes icke röra vid liket. Med den friska foten
sparkade han till det, men han var icke längre sig själf
mäktig. Han snafvade på klumpfoten, och med ett
skri af fasa tumlade han omkull bredvid liket och låg
där länge, hållande lyktan i luften öfver sitt hufvud.
Då hörde han det förfärliga skriket igen, och
öfvertygad om, att någon var inne i ladugården,
sprang han opp och började med lyktan undersöka
hvarje vrå af det mörka rummet. Han sparkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
