Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petter och Karl Axelsson hade begifvit sig
raka vägen hcm till Jonas Persson.
Petter fick uppbjuda all sin myndighet. Ty
den andre ville inte gå förbi kyrkogården. Han
kröp ihop af rädsla och såg hvita spöken vid hvarje
steg.
Petter var ursinnig. Han var själf icke säker
på sig, men den andres rädsla gjorde honom modig.
Själf fruktade han inga andar, men väl människor,
och när de kommo nära prestgården, stannade han
och sade:
— Vi får byta mössor.
Karl Axelsson blickade opp med en dum min.
— Så har folk inte så lätt att känna oss.
Begriper du inte det? sade Petter otåligt.
Karl Axelsson gaf lydigt ifrån sig sin mössa
och tog i stället på sig Petters hatt. Detta
barnsliga försigtighetsmått lugnade honom. Det föreföll
honom, som om han i denna förklädnad var
alldeles säker, och den gaf honom en ännu högre tanke
om Petters förslagenhet.
Denne bultade på det vanliga fönstret, och
båda kröpo bakom arrendatorsbyggningen för att
icke bli sedda af någon obehörig.
Jon Persson kom ut, svärjande öfver att icke
fa sofva.
— Hvad är det med dig? sade Petter. Ska’
du inte vara med om att skaffa bort gubben?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
