Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt. Vinden hade vändt, och tjockan rusade in
ifrån hafvet.
De tre männen blefvo åter modiga. Denna
tjocka, hvilken skulle fördröja dagningen ännu ett
par timmar, kom, som om ödet beslutat att hjälpa
dem helbregda hem. De satte sig åter upp på
slädarna, och i det han svängde med piskan, ropade
Erland:
— Vi häfver honom utmed en sjöbod.
De funno en smal väg i snön som de följde.
I halft sken gick det öfver isen. Piskorna hveno,
och de små hästarna ilade frustande framåt.
Omkring dem tätnade dimman, och bakom dem
syntes den redan aflägsna sig, betäckande nya vidder
med sitt ogenomträngliga dunkel.
Det var en färd för lifvet. Det knakade i
de långa träslädarna, och mera än en gång tornade
en släde mot snöns kant och hotade att välta. Men
framåt gick det i samma fart, ännu fortare.
Ansträngande hvarje nerv, sträckte de tåliga djuren ut
i galopp, och som rasande slogo de körande med
sina korta piskor.
Där vägen svängde upp mot land, stannade
de vid en liten sjöbod. Halft begrafven i snön
låg den ett stycke undan från vägen, dess dörr stod
öppen och var fyld med snö, på månader hade
ingen mänsklig fot trampat dessa drifvor, som hopat
sig famnshögt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
