Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller kanske till och med störta honom i förderf,
så måste ock den, som vill forstå en människas själ,
vänja sitt öga vid att se ner i dessa afgrunder för
att upptäcka, hvad där verkligen fins, utan att hissna
inför det skrämmande mörkret. Det är det
häpnadsväckande med brottet, att det i lika hög grad kan
fylla en människas existens som någonsin begäret
efter det goda och nyttiga. Det kan i den grad
utplåna allt, hvad vi vanligen kalla för mänsklig
känsla, att ett misslyckande, af den individ, hvilken
lefver endast för detta brott, kan uppfattas som en
olycka lika djup, som om en annan människa
mister något af det, hon anser som sin dyrbaraste
egendom i lifvet. Detta är något af det mest
fasa-väckande, lifvet äger, och det faller egenkärleken tungt
att kalla dessa själens förvridna drag för mänskliga.
Ingrid hade väl vetat, både att och när dådet
skulle försiggå, men hon vågade likväl ej tro på
den lyckan, att det verkligen skulle vara fullbordadt.
Sväfvande mellan hopp och fruktan, vandrade hon
dagen efter mordet framåt vägen, som ledde till
Hagby. En kvinna, hvilken befarar att vid hemkomsten
mötas af underrättelsen om en älskad makes död,
kunde ej vara mera upprörd än denna kvinna,
hvilken gick och gladdes vid tanken på, att hennes
man nu låg som ett blodigt lik, sänkt i hafvet.
Detta hopp betog henne andedrägten, så att hon
liksom en rusig måste stanna och hvila sig, i tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
