Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blef alldeles tyst, och nattens timmar
för-flöto så långsamt, som när hvarje sekund är fyld
med kval. Hvarför hon satt där, visste hon icke.
När det blef morgon, skulle hon ju få veta allt, och
dessa väntans timmar voro blott en förlängning af
hennes elände. Hon var nu så viss på, att ingenting
hade händt, att hon blott tyckte sig sitta och vänta
på, att det blef dager, så att hon kunde gå bort
för att aldrig mera vända tillbaka.
Till sist somnade hon och sof tungt med
oroliga drömmar. När hon vaknade, sken dagern in
genom springorna på det gamla lidret, och hon satte
sig opp, i samma minut erinrande sig allt. Hon
frös, och långsamt resande sig, gick hon med trötta
steg som en lifstrött, orkeslös kvinna öfver gården.
Hon såg icke opp, tog endast som en sömngångarc
vägen, hvilken ledde ut genom porten.
Då hörde hon röster bakom sig.
— Mor, mor! ropade det.
Det var de tre yngsta barnen, som sett henne
och kommit ut. Den yngsta grät, och alla sågo
förskrämda och olyckliga ut. Något i dessa dagars
händelser hade gjort dem rädda, och de kommo
nu efter modern för att slippa vara ensamma.
Modern stod och såg på dem, men hennes
tankar voro långt borta.
— Far har inte kommit hem, sade ändtligen
den femtonåriga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
