Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menige man känner ingen annan rättvisa, än att
den brottslige skall lida.
Men på samma gång finnes hos denne samme
menige man en djupt rotad misstro mot lagens
handhafvare och utöfvare. Länsmannen är ännu
för de flesta den naturlige, gemensamme fienden,
och att angifva en annan gör man sällan. Man är
rädd att komma inför domstolen, sak samma om
man föres dit som anklagad eller som vittne. Det
fins så många underliga ting i lagen, hvilka den
olärde icke förstår, och det fins mången, h.vars
okunnighet gjort honom brottslig, utan att han
tänkt på något ondt. Därför rädes menige man
för lagen, och brotten, som begås, gömmas djupt
bland det breda lager af »folket», hvilket försvarar
de sina mot hvarje anfall, som kommer
ofvan-efter.
Olof Larsson var en aktad man. och hans
försvinnande kunde ej hållas hemligt. Länge hade
ryktena gått och med ett slags instinkt utpekat de
skyldiga, och när veckor förflöto utan att Olof
Larsson kom tillbaka, och intet tvifvel således längre
kunde finnas om, att han verkligen var död,
förvandlades hviskningarna till högt uttalade
beskyllningar. Och när vårsolen kom. syntes det, som
om den icke blott förjagade hela nordens vinter,
utan också kastade sina strålar på den lilla fläck af
jorden, som bar Olof Larssons gamla gård och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
