Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
packad massa. Och när de väntade dröjde,
öfver-gick hotet till mummel.
— De ha nog knallat sig af.
— Kanske de ta’r lifvet af hvarandra därinne?
— Fram med dem!
Folkmassan var i upphetsning. Hvar och en
ville visa sin afsky för dessa skurkar, som voro hela
byns skam. Hvar och en ville gifva dem ett ord
med på vägen, hvilket skulle svida som hugget af
ett rättvist slag. De ville själfva öfva rättvisa,
lagens arm syntes dem lam, till och med en
dödsdom skulle icke ha tillfredsstält dem, och dessa
människor, af hvilka de flesta, om de dagen förut
hade mött en af de fruktade gärningsmännen på
vägen, tyst skulle ha gått dem förbi och ej ens
vågat underlåta en hälsning, de kände nu, när de
stodo församlade i klump, att de skulle haft mod
att begå ett nytt brott för att få hämnas det gamla.
Det fans dock en, som ej delade hopens
stämning. Det var Jonas Persson, som kronofogden
redan varit och hämtat. Hopkrupen i baksätet på
den bakersta af de två långvagnar, hvilka stodo
förspända framför porten, satt han med hufvudet
neddraget i sin uppfälda rockkrage, med ansigtet
ned-lutadt och ögonen riktade mot vagnens botten.
Han kände hvarje anlete i den krets, som
om-gaf honom, och han vågade icke se opp, viss att
öfverallt möta blickar, hvilka han fruktade. Mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
