Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
angående fadern, sporde, om han ej hade sig något
bekant, livar han fans.
Men Erland nekade. Med säker, liknöjd ton
svarade han, att fadern hade försvunnit och sedan
ej låtit höra af sig. Erland fruktade, att han hade
blifvit rånad af elaka människor.
Kronofogden frågade icke längre, utan gick
själf till sängs, sade godnatt och släckte ljuset.
Detta mod gjorde ett starkt intryck på
ynglingen. Han visste, att han var misstänkt för att ha
mördat sin egen far. Och ändå lät denne man honom
sofva i sitt eget rum. Det var inte tre alnar
mellan de båda bäddarna. Kronofogden hade intet
vapen, vinden därutanför var tom, han hade inte
ens låtit undersöka, om Erland bar en knif i fickan.
Hvad skulle hindra, att den, som mördat fadern,
också kunde stiga opp och i nattens mörker stöta
en knif i den sofvande? Ty han sof verkligen.
Lugna, djupa andedrag hördes från sängen, och
medan Erland låg och lyssnade på dessa trygga
ljud, började han själf känna sig orolig.
Som genom ett underverk återvände hans
tankar i sin gamla, trista kretsgång, och en kall svett
betäckte hans lemmar. Mörkret var
ogenomträngligt, det band honom fast vid samma fläck, där han
blifvit befald att lägga sig. Han ville stiga opp,
springa sin väg. Men benen nekade honom sin
tjänst. Han låg som förlamad, vågade ej ens vända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
