Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stigning höjde sig öfver den öde slatten, hackade
hon tänderna af rädsla och måste vända sig oni för
att hämta andan. Ingrid stannade också och
frågade, hvarför den andra dröjde.
Då kunde gumman icke längre hålla sig tyst,
utan darrande af sinnesrörelse, sade hon Ingrid,
hvarför hon var rädd.
— Tycker I inte, det är underligt att gå här?
slöt hon.
Ingrid stod stilla och såg sig omkring. Ett
stort träskelett, likt en lösbruten port, tecknade sig
dunkelt i mörkret mot den stjärnklara himmlen.
Hon skakade på hufvudet.
— Nej, sade hon. Jag tycker aldrig, att
något är underligt.
— Det var ju era barn, mumlade den gamla.
— Det var så länge se’n, svarade Ingrid. Jag
har glömt det.
De gingo vidare, och när isen en gång var
bruten, talade den gamla gumman mera. Det var
en godhjärtad gammal gumma, och hon ville säga
något, som kunde göra den andra godt. Därför
talade hon om Gud och hans nåd, som är stor mot
en syndare, hvilken sig bättrar.
— Ja, Gud! sade Ingrid dröjande. Ilvad kan
han hjälpa mig?
— Han kan hjälpa alla, sade den gamla med
visshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
