Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På sätet, som var bygdt under lindens stam,
satt den nye ägaren, August Sjögren, i djupa
funderingar. Bredvid honom satt gubben Anders och
såg bekymrad ut. Hans rynkiga ansigte hade ett
drag af förskräckelse, paradt med ovilja, och hans
mun var hopknipen, som om han ej ville öppna
den i otid.
— Du gör, som du vill, sade den gamle till
slut, gården är din.
— Den är så, genmälte sonen med själfkänsla
Men ett lån bär gården. Får jag tröskverk och
skördemaskin och ta’r undan all sten, som ligger i
vägen öfverallt, så ger gården mer. Och det bär
sig i längden.
Den gamle suckade. Han visste, att det ej
lönar sig att säga emot, när de unga vilja gå sin
väg. Men han var för gammal att kunna tiga och
mumlade därför:
— 5,000 kronor är mycket pängar.
— Inte nu för tiden, menade sonen.
Det stack gubben, att sonen talade om sin
egen tid, som om faderns redan vore förbi. Men
han ville inte börja gräl, utan svarade därför bara:
— Skuld är lätt att göra, men tung att gälda.
August såg opp. Det lade sig ett veck mellan
ögonen, och med ett sträft, misslynt uttryck
svarade han:
— I har ju ert undantag ändå, hur det går.
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
