Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Håll munnen! sade han och slog näfven i
bordet. Du sa’! Hvem fan bryr sig om, hvad du sa’?
Greta teg, emedan hon af erfarenhet lärt sig,
att det lättaste sättet att sluta en träta är, om den
ena tiger. Men Anders gick på, som om han haft
något skäl att gräla. Han var så rasande på
maskinen, att han måste ha någon, som det skulle gå
ut öfver. Och då hustrun var närmast till hands,
fick hon också hela skuren. Han talade i ett kör,
medan han åt, och svor, så att Greta måste stänga
dörren, för att det inte skulle höras ut på gården.
Men när han lättat sitt hjärta och ändtligen
blef tyst, teg han länge. Och när han slutligen
åter öppnade sin mun, sade han bara:
— Tag mig fan, gick han inte i alla fall.
Hela sommaren gick Anders och lurade på,
om inte maskinen ändå till sist skulle gå sönder.
Den såg bräcklig ut, det gjorde den, men den höll,
och när säden också var inbärgad, och maskinen
åter stäldes till hvila i lidret, då höll Anders sig
inne och syntes aldrig mer ute på gärdena.
Det såg ut, som om slåttermaskinen hade tagit
knäcken på gamle Anders. Ty han tacklade af,
med hvar dag som gick, och till sist kunde han inte
hålla reda på undantaget längre. Han tog emot,
hvad han fick, men om det var rätt eller inte, det
visste han aldrig. En dag vid vintertid låg han och
dog bort inne i stugan, och eftersom de ändå hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
