Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur hon hade det, och när hon inte kunde hjälpa
honom på annat sätt, åtminstone lägga sig ned och
dö. Begrafningen kunde inte kosta så mycket, och
sedan vore det åtminstone slut. Ja, det var inte
långt ifrån, att det lilla underhåll, han gaf modern,
föreföll honom så betydligt, som om det invärkat
på och bidragit till hans tryckta ställning.
Och småningom började han att hålla inne på
undantaget. Greta, som var i vägen för
husbonden, hade också alla vid gården emot sig. Och
hon vågade icke vara påstridig, hon inskränkte sig,
nöjde sig med det lilla, hon då och då fick, och
vande sig till och med att äta mindre. Hon fick
höra så många stygga ord, när hon någon gång
påminde om, hvad hon skulle ha, att hon hällre svalt,
och hungrig satt hon hela dagen ensam i sin stuga
och såg på röken, som hvirflade upp från skorstenen
öfver boningshuset, där det lagades mat.
Pännin-gar hade hon på ett helt år icke bekommit.
En höstdag, när det redan började blifva kallt,
måste hon ändå gå opp öfver gården för att fråga,
om hon inte skulle få något bränsle. Hon kom i
en olycklig stund. Det var blott några dagar kvar,
innan kvartalsräntan skulle inbetalas i banken.
August Sjögren hade fått skrapa ihop sina sista styfrar,
och han stod rådlös för vintern, som nalkades.
Den gamla steg in och satte sig stilla nere
vid dörren. Sonhustrun tillkastade henne en vredgad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
