Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett nytt bud, bjöd han öfver med en trygghet, som
var skrytsam, och narrade de andra att dyrka upp
priset.
Den gamla följde summorna och anbuden med
stigande ångest. Det var, som om något tryckt
henne för bröstet, ensam som hon stod i denna
mängd af människor, af hvilka ingen brydde sig
om henne. Och dock berodde hela hennes lif på,
hvem som nu fick gården. Hvad betydde det för
de andra? Ej en gång den, som skulle köpa den,
kunde vara i en sådan spänning som den gamla
undantagsgumman, hvilken stod här i skymunnan
och väntade på att höra sitt öde afgöras med ett
klubbslag.
Omsider föll klubban med en skarp smäll mot
bordet, och den gamla sjönk öfvergifven ned på
tröskeln och gömde ansigtet i sina händer.
»Magnus Bengtsson» hade klockaren sagt. Utför mor
Gretas kinder runno tårarna; men hon tänkte inte
på någonting. Folket började troppa af och gingo
utan att gifva akt på den gamla, som satt på
trappan och grät.
— Det är undantagskäringen, anmärkte någon.
Och till sist var det tyst och tomt på gården,
som bytt om husbonde.
Men den gamla märkte det icke. Hennes
tårar runno fortfarande, och hon satt ännu kvar på
samma plats med hufvudet tryckt i sina knotiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
