Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han höll inne och drog efter andan. Det var
tydligt, att minnet af dessa vintrar, då han setat
ensam i stugan och svultit med modern, var något,
som grep honom djupt.
— Den sista vintern var svår, sade han.
Kyrkoherden nickade. Han mindes den väl,
det hade varit en ensam tid ute på östra kusten af
Öland, när snön låg famnhögt och det yrde igen,
så fort vägen var plogad.
— Det var hela dagar, när vi inte hade eld
i spiseln, fortfor mannen vid dörren. Ibland trodde
jag, att vi skulle dö i stugan. Jag var så trött
ibland, så jag orkade inte så mycket som skotta
undan snön. Jag ville bara sofva. Men så fick vi
litet, förstås. Och så hjälpte det sig för stunden.
Men jag vill inte göra om det igen. Nej, det vill
jag inte.
Kyrkoherden gick i tankar. Mannen hade intet
i sitt utseende, som väckte misstro. Hans berättelse
lät sanningsenlig, och hela hans utseende vittnade
för öfrigt om, att han verkligen hade umburit. De
framskjutna axlarna, den gängliga gestalten, de
insjunkna kinderna — allt detta tydde på, att han
talade sanning. Kyrkoherden blef allt mer och mer
eftertänksam. Själf kunde han inte afskeda sin dräng,
för att draga på sig en främmande. Han tänkte
igenom alla hushåll i byn, som han hade reda på.
Här och där visste han nog en möjlighet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
