Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut öfver det farliga vattnet. Men när några
timmar hade gått, skulle också han ha en bädd att gå
till hvila i, och en annan skulle taga hans plats.
Han hade en plats, som gaf honom husrum och bröd.
Alla hade sin plats i lifvet, alla, utom han, som stod
där på stranden och såg ljusen lysa i mörkret mot
ett vatten, som han ej kunde komma öfver.
Ropa, till dess att en båt lade ut, vågade han
ej. Om också någon kom för att hämta honom,
skulle denne dock aldrig taga honom med sig öfver.
Ah nej! De, som bodde därute, de hade det bra.
De behöfde åtminstone inte frukta för, att
lands-strykare skulle komma och ofreda dem.
I lan kände hat till dessa mcnniskor, därför att
de hade det bra, och i det han tog upp en sten
från marken, slungade han den af alla krafter mot
de tindrande ljusen, i hopp att han åtminstone skulle
kunna störa lugnet hos några af dessa, som sutto i ro.
Men stenen gick icke fram. Den föll med ett
plumsande i vattnet, och i vanmäktig förbittring knöt
vandraren händerna mot de tindrande ljusen. De
slocknade småningom, det ena efter det andra. Det
blef mörkt, och endast fyrens oåtkomliga låga lyste
högt och majestätiskt öfver det oroliga vattnet.
Den ensamme mannen drog ett andedrag, som
om han känt lättnad vid att icke längre behöfva se
dessa ljus, som erinrade honom om människor. Han
vände sig om och gick med hastiga steg söderut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
