Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ingen af dem alla rörde en lem för att
hjälpa honom. En hel mängd af nyfikna och
likgiltiga ögon tittade fram bland alarnas klibbiga blad.
Det var bönder och torpare, gamla gråhårsmän och
kraftiga pojkar. Alla buro arbetsdrägter och
pratade lifligt med hvarandra. Där fans kvinnor också.
De kommo barhufvade och med uppkallade ärmar,
mjöliga i ansigtet, som om de hållit på att baka bröd.
— Akta er, ropade de. Han kan göra oss illa.
Och dc sprungo bort igen, sedan de mättat sin
nyfikenhet. Männen stodo kvar, och de älste af
dem skakade sina hufvuden.
— Det är inte lönt att hjälpa honom, sade de.
Han går genast dit igen.
De försvunno en efter en, dungen blef tom,
och oxen råmade i dödsångest efter de bortgående.
Då tyckte drömmaren, att det plågade djurets
krafter började mattas, dragoxen arbetade icke längre
på att komma upp, gungflyn slöt sig samman öfver
hans hvassa rygg. Ramandet upphörde, det blef
tyst i skogen, och i den svällande gytjan sjönk det
ensamma djuret, till dess att endast hornen syntes,
liksom två krökta grenar, stickande upp ur dyn.
Den drömmande fick en kvalfull förnimmelse,
och synen försvann. Det var icke längre ett djur,
det var han själf, som sjönk i ett bottenlöst mörker.
Han utsträckte sina händer och ville ropa om hjälp.
Men rösten svek honom. Allt djupare sjönk han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
