Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
och om det inte hade skett, så var det väl därför,
att inte alla hade lust att angifva människor, därför
att de sökte arbete.
Det hade börjat roa honom ibland, när han
såg, att hans inträde väckte skrämsel i stugorna.
Ibland när han fick mat, tyckte han, det såg ut,
som om man gaf honom, därför att ingen tordes
neka, och han skrattade högt för sig själf, när han
tänkte på, hvilken mäktig man han var, som bara
behöfde visa sig, för att människor skulle ge honom,
livad han behöfde.
Underligt var det i alla fall, att man kunde få
sätta folk i fängelse, därför att de sökte arbete. Det
var lösdrifveri. Ja, det förstås. Men när ingen ville
ge’ en stor, stark karl arbete, så måste han ju drifva
omkring. Lagen befalde honom att hålla sig hemma
och svälta ihjäl. Det kom an på, om han hade
lust med det. Och hungersdöden var långsam. Alltid
kom det något i vägen, som i sista stund höll det
besvärliga lifvet uppe.
Ju mer han nu närmade sig bebodda trakter,
desto lifligare vaknade inom honom fruktan för, att
någon skulle anmäla honom, så att han blefve gripen
och hemskickad. Han såg nog icke
förtroende-väckande ut. Hans kläder hade blifvit smutsiga och
trasiga, hans ansigte magert, och ögonen lågo ännu
djupare än vanligt. En dag, när han satt i en
bondstuga, hade han fatt se sina drag i en spegel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
