Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det har gått långt med dig, Erik Boman.
Mycket långt.
Ensamheten föll öfver honom som något
oer-hördt tryckande. Som skogsbo, hade han aldrig förr
sett någon slätt, och hela tiden han vandrat på Öland,
hade denna slätt följt honom som något ohyggligt,
hvilket ingaf honom fruktan. Det gjorde ondt i
hans ögon, att ständigt se så långt bort, odi den
öde heden hade icke den lugnande ensamhet, som
bor i skogen. Han saknade det vyssjande lju d som
susar i träden, och detta vidsträckta fält, hvilket låg
så platt som ett stelnadt haf, göt oro i harns blod
och kom honom att oupphörligt vända sig oim, som
om han varit förföljd af någon hemlig fiende.-. Den
gjorde honom helt beklämd, och han kände sig så
liten och ensam, som om han varit ett barn, hvilket
oförvarande kommit bort från sin mor.
Han steg ned ur kvarnen och ämnade raf
gammal vana gå vidare utåt landsvägen. Men han kunde
helt enkelt icke. Det var, som om en osynli;g makt
fjättrat honom på denna punkt af den öde slätten,
där han bara såg en ensam koja teckna siitt låga
tak mot sundet, som gick blått i vester. Hain sjönk
ner på den torra gräsvallen, och med ens föreföll
det honom, som om allt, hvad han kunde iminnas,
allt hvad han hittills upplefvat, sjönk bort i ettt djupt
mörker, och han låg ensam kvar, så tom på tankar,
som hans moder födt honom till världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
