Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom och hans offer, fylde honom med en fasa,
hemskare än den, hvilken själfva brottet kunnat
framkalla. Värjande sig med båda händerna, som om han
sett ett spöke, gick han baklänges ut genom dörren.
Han stannade, när han kommit öfver tröskeln!
och andades ut, som om han varit nära att kväfvas.
Hans ögon slöto sig ett par gånger, ansigtet
återfick sitt vanliga uttryck af tungsinthet, och maktlös
sjönk den gängliga gestalten ned på den låga
trappan, skakad af en konvulsivisk gråt.
Länge satt han där, alltjämt snyftande, liksom
den hvilken begått ett dåd, som ej kan försonas,
och när han reste sig opp, tog han mekaniskt påsen
på ryggen och ämnade fortsätta sin vandring. Men
när han gått ett par steg, kom fruktan öfver honom,
och han vände sig om. Han kunde ju icke gå sin
väg. Det skulle bli upptäckt, man hade sett honom
gå vägen fram, det skulle göras razzia efter alla
lös-drifvare, och han skulle icke kunna undgå att bli
tagen. Han slängde påsen ifrån sig och gick åter
in i stugan.
Därinne hade elden slocknat. Endast några
kol glödde med en svag dager i spiseln. I mörkret]
hörde han flaxandet af vingar, och han skalf af
fruktan, att dessa vingar skulle komma i beröring
med hans ansigte.
Med darrande händer trefvade han öfver
spisel-kanten, tills han fann några svafvelstickor. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
