Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
på ett, utan på tyå små barn, som lågo vända emot hvar-
andra i vaggan bredvid sängen och girigt sögo den
mjölk, som modern själf icke mäktade gifva dem.
Hon slöt ögonen, och när barnen somnat, gledo
hennes minnen fram, och under de darrande ögonlocken
trängde sig stora, tysta tårar.
Att han hade kunnat lämna henne så ensam, för-
stod hon. Men hon sörjde däröfver med den öfvergif-
nas hela ensamma bitterhet. Hon visste så väl, att när
männen fått, livad de åtrått, gå de sin väg och lämna
mödan åt kvinnorna, och om den, som öfvergifvit henne,
visste hon, att han hade gjort så förr. Det var flere
kvinnor i socknen än hon, som setat med barn efter ho-
nom, när han for till Amerika. Att han lockat henne
först och sedan öfvergifvit henne, det hade hon sörjt
öfver så länge, att den sorgen liksom stelnat inom henne.
Det kändes, som om den plats, denna sorg förut intagit
i hennes hjärta, nu var kall och tom och icke ens lönade
mödan att söka återfinna.
Hon såg bara en scen, och det var, hur hon en dag
hade kommit fram till arrendatorn, hos hvilken hon tjä-
nade. Som den naturligaste sak i världen hade hon sagt
honom, att nu kunde hon inte tjäna längre. Det var bäst,
att hon finge gå hem till sina föräldrar, innan det blef
för sent. Han hade svarat helt lugnt, att det var nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
