Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
hennes ord som förbittrade honom, det var medvetan-
det om att dessa ord icke ingåfvos henne af en nyck,
en tillfällig stämning, utan voro uttryck för ett förän-
drad! sinnestillstånd. Det var hennes blick, hennes
röst, hela hennes väsende mer än själfva orden, som
bragte hans sinne i uppror. Han kände att hennes
sinne på nytt uppreste sig mot honom med det gamla
trotset, det förra ungdomliga frihetsbegäret; bara det
sätt, hvarpå hon gick där bredvid honom, föreföll ho-
nom som en protest mot hans vilja; draget öfver ögo-
nen, munnens Unie, hela gestaltens hållning sade bättre
än ord:
»Jag är fri — jag är min egen.»
Ja, han kände alldeles igen henne, — det var som
om han blifvit flyttad femton år tillbaka i tiden. Något
var det dock som var olika, något som han icke förstod,
icke kunde få fasta på, och detta ökade ännu mer hans
förbittring. Det föreföll honom nästan, som om hon
ansåg sig göra honom en glädje, som om hon väntade
att han skulle berömma henne.
Och detta nu, just nu, då han velat för alltid göra
henne till sin!
De hade kommit ifrån den allmänna promenaden
och följde nu en gångstig, som slingrade sig fram öfver
klipporna, Hon hade varit tyst en stund, men så åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
