Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
ansåg han det mycket sannolikt, att han vid sagda till-
fälle sett ut som en fdosof. Han sade sig sjelf, att
hvarje högre begåfvad menniska bär inom sig ett em-
bryo till en Faust, och att den man måste vara antingen
mycket oerfaren eller också mycket blottad på lyrik,
som, då han för första gång helt bokstäfligt håller ett
kvinnohjerta i sina händer, icke känner ett oemotstånd-
ligt behof att låta tankarne söka sig väg utåt, förbi det
konkreta-svartnande-röda hän mot det abstrakta-blå-
nande-blå.
Han konstaterade nu med en viss hemlig skade-
glädje, att han sjelf icke var oerfaren och icke känslo-
ton! ; att hans likgiltighet gentemot universitetsstadens
kvinliga skönheter således var en — troligen öfvergå-
ende — akut åkomma, icke en kronisk eller konstitu-
tionell; att unga män med många kvinliga kusiner ofta
bli, hvad kusinerna sedermera — förebrående — kalla
bortskämda; att denna åkomma var en barnsjukdom,
och att sjukdomshärden var att söka i de kvinliga kusi-
nernas eget oförstånd. Med ett ord — och utan medi-
cinsk grundlighet: Späda hjertan tåla icke att tummas
för mycket; de gå i baklås deraf — som juvelskrin, när
de lemnas till leksaker åt barn.
Kamraterna — som icke voro psykologer, derför att
det icke hörde till deras fack — kunde icke heller förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
