Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
i det inre, hemlighetsfulla, ofattbara, som utgör en men-
niskas väsen, så skulle ni bara få fullt af frågetecken
upp i ögonen och ni skulle rycka på axlarne för att dölja,
att ni intet förstått.–––- Nåja, det sitter i håret, mina
herrar! Det sitter i mustascherna, i pipskägget, i
Gustaf Adolfstypen — enfin! — i det yttre eller hvar
ni vill!»
Han lutade sig tillbaka emot stolens ryggstöd och
den fina, magra handen dansade ner i hans knän, der
den lade sig att hvila som en trött fågel. Han fortsatte
att tala, men icke i samma febrila ton som nyss. Den
öfverlägsna försmädligheten emot dem, till hvilka han
ställde sina ord, framträdde icke längre så starkt; i
stället fick föredraget en grundton af känslosamt svär-
meri, något drömmande — vekt och vemodigt —- varmt,
med hvilket ironien lekte som ett näsvist men godmo-
digt barn.
»Ja visst! Visst ligger det i det yttre! Det är ett
rent historiskt tycke, så att säga. Hvarje seger, som
Hans Steen vunnit öfver ett kvinnohjerta, har Gustaf
Adolf för 250 år sedan vunnit åt honom på Tysklands
slagfält. Än i dag står det glans kring »guldkonungen
från Norden», som med en handfull folk drog ut från
sitt lilla mörka land för att eröfra verlden. — — Hans
Steen vet det. Det är också derför han hvarje sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
