Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
som i en brännpunkt, med hela sin värmestyrka i hen-
nes venstra sida, der det unga hjertat, likt en nykläckt
fågelunge, nyss låtit höra sitt första omorgnade: pip.
Detta lifstecken var för öfrigt helt och hållet omedvetet,
och hennes känsla hade på detta stadium närmast karak-
tären af ett rent fysiskt välbefinnande. Det var som om
hon med ens fått i sin hand helsans gåfva, lifvets gåfva,
lyckans gåfva — och som om hon haft honom att tacka
för allt.
Bekantskapen hade gjorts på det alldagligaste sätt
i verlden, utan minsta skymt af romantik. Det var
en mulen junimorgon; det hade regnat om natten;
hon »gick på vattnet» i parken — och hade sin säm-
sta klädning på. Helt plötsligt fann hon honom vid sin
sida, hon hade icke sett honom komma och icke sett
honom helsa. Hon var nästan förnärmad öfver hans
djerfhet; de hade aldrig förr vexlat ett ord — och nu
cdck han der vid hennes sida och talade till henne,
G
med en gammal, vänlig farbrors välvilliga förtrolighet
gentemot ett barn. I början hörde hon icke livad han
sade; orden susade henne förbi — och hon hade nog
svarat alldeles i vädret. Men så var det med ens någon-
ting i hans ton, som grep henne; hon såg upp — såg
in i de hlåaste ögon, hon sett i sitt lif. Hvad han sade
var i sig sjelft helt banalt; det var just de ord, Printze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
