Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
heten tog sig uttryck i denna blinda lydnad, som så
småningom kom henne sjelf tillgodo. Redan efter några
veckors förlopp hade hennes helsa undergått en märk-
bar förbättring; hennes lynne blef ljusare, de matta
ögonen lingo glans och de bleka kinderna färg. Det var
en ren underkur! »Nej, en sympatikur!» sade han
sjelf; och hon tyckte att han — helt bokstafligt — hade
rätt i detta som i allt: sympatien var just den hemliga
grund, på hvilken allt byggdes.
Han hade förmått henne att stiga tidigt upp; kl. 6
möttes de hvarje morgon och togo en lång, lång pro-
menad. Hade det endast gällt henne sjelf, skulle hon
svårligen kunnat förmås till en sådan daglig kraftytt-
ring; hon gjorde det i början uteslutande derför, att
han ville det — senare för den djupa, innerliga glädjes
skull, som dessa dagliga promenader i hans sällskap
beredde henne.
Under dessa timmars sammanvaro lärde han känna
henne så fullständigt, han någonsin kunde önska, och
äfven detta kom henne sjelf till godo. Han märkte snart,
att hennes nuvarande svaghet icke var konstitutionell,
och att orsakerna dertill voro mera psykiska än fysiska
— det var endast skuggor från de lidanden, hon un-
dergått som barn, hvilka lågo öfver hennes sinne och
tryckte det ner. Detta återverkade naturligtvis i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
