Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
så bestämdt och öfverlägset som möjligt, uttalade sin
sorgsna öfverraskning.
Han satt rak och prydlig med den vördnadsbju-
dande hållning, som var honom egen, i sin stora skrif-
stol af ek och pressadt läder. En bred hvit halsduk
och strama skjortkragar höllo hans vackra hufvud högt.
Det hvita håret var borstadt upp i en högdragen tupé
öfver hjässan och framstucket i ett par sirliga krokar
öfver öronen. Och ögonen — bruna, allvarliga, lugna
ögon — blickade under de sömniga ögonlocken med
imponerande öfverlägsenhet ned på unga fröken, som var
honom så lik men på samma gång så helt och hållet
olik, där hon stod — rädd och förlägen och trotsig —
och lät sina fingrar spela piano på messingsknapparna
i den stol, hon stält sig bakom.
Och baronen talade:
»Ha inte din goda moder och jag, som är din far,
min flicka, med ditt väl för ögonen uppfostrat dig så,
som kärleksfulla föräldrar uppfostrat oss för att, när
timman slår, ersätta oss på jorden, taga hand om vårt
namn oeh våra jordiska egodelar, som — hm — visser-
ligen kunde vara större. Nå! Ar det inte med tanke
på din framtid, vi omhuldat unge Nils som vår son?
Väntar inte Riddeby och Oxtorp på att kalla honom sin
herre? Det må förvåna mig, på det allra högsta förvåna
mig, att du hunnit glömma allt detta och vill göra dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
