Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
skedde på ett så odelikat sätt. När han inte fick i lugn
utveckla sin tankeföljd, hade han svårt att finna ord.
Han knackade nervöst med fingret på bordsskifvan
och fortfor i betydligt kortare ton än den smekande och
liksom urskuldande, lian förut funnit skäl att använda:
»Tillåt mig säga — tillåt mig — du — du har ta-
git intryck... ja, det liar du gjort. Du vill inte tillhöra
min krets, du vill inte taga ditt förnuft till fånga, du
vill tillhöra kasten Lundström. Du kan vara glad att
din stackars mor inte hör dig, att hon ligger fjättrad
vid sjukbädden — eller åtminstone varit nära att... Jag
har sagt att jag inte känner dig igen. Jag fäster mig
inte vid sådant, som att det inte är någon artighet —
för att inte säga hjärtlighet — i dina ord till din far. Du
skall inse en gång, hvad du gör! Du skafl inse, att det
inte kan finnas någon moral hos den där herrn, som
på sådant sätt närmar sig den, som är så godt som tro-
lofvad med en annan —»
»Det vet jag inte af», sade fröken, nu alldeles blek
och tragisk i min och hållning.
Men nu var baronen het och hörde på ingen annan
än sig själf:
»Hvarför skulle jag för öfrigt appellera till moralen,
till sedlighetskänslan? Det unga släktet erkänner ju in-
gen moral, inga plikter. Det skrattar åt vår pliktkänsla,
vi som växte upp i en tid, då religion och fosterland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
