Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Men om Elsa varit röd förut, så var det nu Stafvas
tur. Hennes vissna, magra kinder kunde icke flamma
upp i någon häftig rodnad, som kom och gick på ett
klädsamt sätt. Blodet trängde långsamt fram genom den
gulnade huden och bildade endast ett par rödaktiga
fläckar på de ställen, der kindknotorna stucko mest fram.
Hon gick stillsam och allvarlig från den ena till den
andra, och om någon af gästerna, som kände henne se-
dan år tillbaka, nickade åt henne eller sade ett vänligt
ord, så kom ändå inte en skymt af ett leende öfver de
tunna läpparna. Men hon skötte’ sin syssla lika upp-
märksamt som förut, passade alltid i rätt tid på att taga
bort och lade till och med helt obemärkt fram kakspaden
just i det ögonblick, då Elsa märkte att den fattades.
Den unga fröken kände ett visst obehag, då hon
måste tacka henne, och fastän hon som värdinna var
fullt sysselsatt med sina gäster, följde hon ofrivilligt då
oeh då Stafva med ögonen.
Då man stigit upp och hon hade ett ärende ut i
köket, fick hon genast veta orsaken till den öfverbredda
tallrikens opassande uppträdande. Kokerskan erkände
helt öppet och ärligt, att hon haft något för brådtom och
helt hastigt lagt beslag på brickan för att plocka den full
med glas och likörer och bära den ned ibersån, der kaffet
skulle serveras. Stafva hade i brådskan gjort så godt
hon kunde och begagnat de resurser, som stodo till buds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
