Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
sig sin börda, kom hon fram till sängen, och nu såg
Elsa hvad det röda var.
Det var stora, mogna smultron, de första för året,
plockade på sina stjelkar och sammanbundna till en liten
vacker knippa.
Elsa reste sig på armbågen i sängen.
»Hvar har Stafva fått dem ifrån?»
Stafvas ansigte lyste lika gladt som kvällen förut.
Jo, hon hade stigit upp tidigt medan barnen sofvo och
gått bort till en öppen plats i skogen, der hon förut sett
rodnande kart. Och det hade lyckats henne att göra en
vacker fångst.
»Var inte Stafva trött sedan i går? Att Stafva skulle
stiga upp och gå så långt för min skull», sade Elsa, un-
der det hon vred den lilla buketten mellan fingrarna.
o
»Ah prat!»
Det var ingenting att tala om, tyckte Stafva. Hon
började visa fröken på det och det och det smultronet,
som var riktigt rart, och för resten skulle fröken äta
upp hvart enda ett sjelf. Hon måste smaka på dem re-
dan medan Stafva såg på.
Men då Stafva gått satt Elsa ännu kvar i sängen
med sin lilla bukett i handen. Hon åt inte mer, utan
stirrade blott på de röda bären.
Hvarför hade Stafva mödat sina gamla trötta, gikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
