Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 14 —
icke. ens fått komma till Upsala. Han tålde icke
att läsa mer än en timme eller ett par, förrän pan-
nan redan var alldeles öfvertäckt af svett, en
domnande mattighet föll öfver hela hans kropp,
och i hjärnan kändes en besynnerlig tomhet,
som oroade och skrämde honom. Af böcker,
som intresserade honom, kunde han läsa hela
högen, utan att känna sig illa till pass. Men
det var detta enformiga tröskande och duggande,
som hade slitit ut honom. En enda själsförmö-
genliet — minnet — ansträngd till det yttersta,
medan de andra hvilade — det var detta, som
nu hade knäckt honom.
Men han visste, att han måste fortsätta, och
han tog fatt på arbetet igen, gick fram och till-
baka på golfvet och läste högt för att bättre
hålla tankarna vakna. Han stod stilla vid fön-
stret eller skrifbordet eller midt på golfvet och
slog med den lediga handen i luften, medan han
samtidigt stampade med foten och tröskade om
och om igen på en svårare passage, som inte
ville fastna i minnet. Ibland slog han för bättre
minnes skull boken upprepade gånger mot pan-
nan. Och till sist gick han, hållande boken
bakom ryggen, med stormsteg fram och tillbaka
i rummet, medan han halfhögt mumlade kolle-
giets ord.
Och ändå kunde han inte hålla tankarna
samlade. Midt under det att han höll på med
att ytterligare inpränta kollegiets innehåll i sitt
minne, dessa gamla bekanta saker, som han vetat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
