Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20
han inte ut längre. Han kände sig kryare och
mera lefnadslustig än förut på hela dagen.
Med en suck af tillfredsställelse släckte han
lampan och gick in i det lilla rummet på andra
sidan matsalen, där fröken Lund redan satt och
väntade honom vid den tända lampan.
Där slog han sig ned, och då var han liflig
och munter, som om dagens pluggande och trålc
aldrig hade varit. Ty han höll uppriktigt af
sin tant, och han talade med henne, så som han
aldrig kunnat tala med sin mor.
På sådana aftnar hade han brukat bekänna
sina tvifvel. Fröken Lund hörde på honom och
förstod honom, och hon gladde sig åt att kunna
vara en sökande själ nyttig.
Hon satt i soffan med sin stickning, och
hennes något fetlagda, vänliga ansigte log vän-
ligt emot honom, när han kom in.
»Är det slut nu för i dag?» sade hon.
»Ja,» svarade han leende och sjönk ned i
den ena emman. »Nu är det slut.»
Och när han setat där en stund, tog han
från bordet Ibsens »Brand».
»Ska vi fortsätta nu?» sade han.
Den gamla damen nickade, Ernst Hallin
vände boken mot lampskenet och började läsa.
Med en mild, välljudande stämma läste han
denna väldiga dikt, som talar om en man, hvil-
ken icke kan lefva i världen. Han drömde sig
in i denna konflikt, som är olöslig, i fantasin
kämpade han de starka tankarnas strid, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
