Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 46 —
och skåpen, som stodo mellan fönstren, visade,
att kunskapens och lärdomens gudar förde spiran
härinne.
Adjunkten gick fram till brasan och värmde
händerna. Så stälde han sig att lyssna. De
måtte väl aldrig börja att spela orgel däruppe.
Ty då skulle salmen sjungas, och morgonbönen
var slut. Och sedan skulle de komma in, den
ena efter den andra, rektorn och lektorerna och
de unga, ogifta lärarna, som aldrig kunde få i
sitt hufvud, att en gammal gift karl kunde ha
bekymmer. Pojkarna skulle springa ut och in
efter kartor och fysikalisk eller anatomisk under-
visningsmateriel. Han skulle inte kunna få träffa
Bruhn förrän på rasten. Och då blef det så
lätt något förhinder.
Dörren gick upp, och två unga lärare trädde
in. Den ena var en liten energisk man med
lysande, ljusblå ögon och ett skarpt drag om-
kring munnen. Han var vikarierande lektor i
svenska och latinska språken. Den andre hette
Ephraim Simonson. Han var också liten till
växten. Det låg något af en roffågel i hans
ansigte, ögonen voro små och snabba och rörde
sig lifligt, som om han ständigt varit sysselsatt
med att iakttaga. Där den beniga hakan slu-
tade, hängde ett par aldeles linhvita polisonger
ned, och omkring hela ansigtet låg en ram af
tunt hår af aldeles samma färg som skägget.
Näsan var krokig och smal samt böjde sig ned
öfver ett par tunna läppar, hvilka, när han teg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
