Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 53 —
väntade på, att lektor Bruhn skulle begifva sig
i väg, så att han fick ett tillfälle att tala med
honom. Men lektorn skyndade sig icke häller,
han stod fortfarande kvar och värmde sig fram-
för kakelugnen, och adjunkten Hallin började
känna sig nervös. Ty rektorn var inte treflig
att råka ut för, om han fann, att lärarna icke
passade på tiden för lektionerna.
Men å andra sidan måste han ha affären
afgjord. Han suckade för sig själf, och han såg
ett ögonblick så pinad ut, som om han varit en
gammal, lefnadstrött man. Men han satt kvar
och väntade, till dess att den siste hade gått.
Och ännu stod lektorn kvar i samma ställning
framför kakelugnen.
»Att han också skulle komma i gräl med
den förbaskade pastorn,» tänkte adjunkten. -»Nu
är han naturligtvis vid dåligt lynne.»
»Skall du inte gå in i din klass?» sade han
högt. Han hade alltid svårt att inleda en affär
sådan som denna.
»Jag blef väckt en timme för tidigt af min
förbaskade städerska, och då kan jag så gärna
stå här och filosofera som någon annan stans,»
lydde svaret.
Bruhn gjorde en otålig rörelse med axlarna
och slängde på hufvudet.
Adjunkten Hallin satt en stund nedlutad och
bläddrade i Cavallin. Det blef bestämdt svårare
för hvarje år att bedja om pänninghjälp, fastän
andra påstodo, att det var värst i början. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
