Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 -
hade fått den Heliga Andas gåfvor under mellan-
tiden. Han får ha sin tro för mig. Blir han
idiot på kuppen, så gärna för mig. Men han
behöfver inte lägga sig i mina omdömen. Hade
jag icke rätt? Var icke musiken djäflig? Nå,
hvarför skall han bråka med mig då? Kan jag
hjälpa det?»
Lektor Bruhn var icke god emot prester
och sparade i det hela taget aldrig på att gifva
fritt utlopp åt sina antipatier. Isynnerhet när
han blef förargad, men ofta äfven eljest, begag-
nade han sig af ett något tillgjordt, regelrätt
och grammatikaliskt uttal, som fullkomligt hade
blifvit hans andra natur. Och detta regelrätta
uttal lät så mycket lustigare, därför att han
städse uppblandade det med kraftiga svordomar.
Han talade häftigt och länge och öfvergick slut-
ligen till ett stilla invärtes brummande.
Adjunkten stod och såg generad ut.
»Min son är ju också prest,» sade han.
»Ja, men det är en af helt annan ull, » sade
lektorn ursinnigt. »Men han kanske också har
lörändrat sig. Det kan man aldrig veta.»
Han teg, liksom skamsen öfver sin ogran-
lagenhet.
»Det torde vara bäst, att du går in i din
klass,» afbröt han plötsligt sig själf. »Pängarna
får du på rasten.»
Hallin tittade hastigt ut på gården. Uppför
stentrappan, som innanför järngallergrindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
