Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 6o —
Med en suck hängde hon ut kappan och
satte sig igen till sitt arbete. Tårarna torkade
hon bort, fast besluten, att ingen vid kvälls-
bordet skulle se, att hon hade gråtit.
Men när adjunkten dagen därpå kom hem
ifrån skolan och räckte henne de femtio kronorna,
då kom den gamla känslan öfver henne igen.
Hon grät, medan hon höll sedeln i sin venstra
hand, som om hjärtat velat brista, och hon lu-
tade sig ned och kysste sin mans hand med en
känsla, som om hon behöft bedja honom om
förlåtelse.
Adjunkten drog undan handen och strök
henne öfver pannan. Det plågade honom altid
att se henne på det sättet. Och med en litet
ansträngd röst sade han:
»Gråt inte. Det kan ju inte hjälpas. Tänk
på, att nu få vi snart hem Ernst.»
Hon gaf honom en tacksam blick, för att
han försökt säga något, som kunde glädja henne.
Men tårarna trängde sig fram mot hennes vilja.
»Och när han kommer ut och får en be-
fattning,» fortfor adjunkten, : ,»så blir det altid
en lättnad.»
Fru Hallin nickade, och den dagliga sorgen
lades för tillfället åsido.
’444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
