Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 64 —
doms dagar icke velat gå. Ty försakelsen öpp-
nar vägen till himmelen.
Och aren ombildade dem och lärde dem
lefva lifvet, sadant det kom, och sådant det var.
Fru Hallin magrade efter barnsängarna, hennes
panna fick rynkor, och ögonen hade icke samma
glans som förr. Hon gick flitigt i kyrkan, isyn-
nerhet när nagon viss prest predikade, och hon
läste dagligen i bibeln och i Thomas a Kempis.
Det föreföll henne, som om alt, hvilket hon
hade att bära, kändes lättare, när hon fått fullt
klart för sig, att detta måste så vara. Och när
hushållspängarna icke ville räcka tillf eller när
hon kände sig nedtryckt och utpinad af att dag
ut och dag in gå i köket, laga mat, städa i
rummen och sedan på eftermiddagarna sitta med
ett helt fång framför sig af kläder, som behöfde
lappas, då hände det ofta, att hon lade bort
arbetet och tog fram sin bibel med alla dess
otaliga märken och förstrykningar. Och så läste
hon ett par kapitel ur Davids salmer om, hur
Herran icke öfvergifver den rättfärdiga, som
hoppas på honom, och hur alla den rättfärdigas
fiender en gång skola komma på skam. Och
henne omedvetet omsatte och ändrade hon dessa
ord så, att de passade in på hennes förhållanden
och på de dagliga sorger, under hvilka hon
böjde sig. Hennes bekymmer och släp, hennes
tunga arbete och upproriska tankar —- alt detta
blef fienderna, och hon själf var den rättfärdiga,
som Herren en dag skulle frälsa till det land’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
