Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-65-
där hvarken klagan, sorg eller tårar störa den
frid, som öfvergår alt förstånd.
Hon slöt sina ögon för en stund, när hon
slagit igen boken. Och när hon slog upp dem
igen, grep hon med dubbel ifver till arbetet, och
öfver hela hennes ansigte låg ett stilla, nästan
lycksaligt uttryck.
Adjunkten var lyckligare. Han gick visser-
ligen sällan ut med kamrater. Det var en spar-
samhetsregel, som han ålagt sig, och som han
sällan öfverträdde. Men när han var i skolan,
glömde han vanligen de små bekymmerna hemma.
Han hade ett lättare lynne, och så fort han
kom ut bland människor, rycktes han med,
kände sig liflig och upprymd. Och utomhus
var han en helt annan människa än den tung-
sinta och litet vresiga man, som han ofta kunde
vara i hemmet.
Fru Hallin led isynnerhet af, att hon ej
tyckte sig stå sina barn tillräckligt nära. Ernsts
bref syntes henne isynnerhet på sista tiden till
den grad kyliga och reserverade. Han skref
nog vänligt, men han berättade ingenting af det,
hon ville veta, ingenting om honom själf, och
hur han kände det nu, när han skulle träda ut
i lifvet och blifva en Herrans tjänare. Hur ofta
läste hon icke hans bref om och om igen, vägde
betydelsen af hvarje rad, stafvade och tänkte
öfver hvarje ord, om hon kanske där skulle finna
nyckeln till att förstå honom riktigt. Ty hon
ville framför alt vara mor. Detta ord stod för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
