Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7a—
Och när hon bief ensam med sin man, hände
det, i det hon liksom varligt kände sig för, att
hon talade till honom om detta, och om han
då ej hade något yttre bekymmer, som tryckte
honom, så kunde han också bli alvarsam och
med en blick framför sig säga:
»Ja, barnen växa ifrån oss. Det är kanske
naturens ordning. »
Eljest skakade han bara på hufvudet och
sade, att det var inte värdt att plåga sig med
inbillningar. Man hade nog med ledsamheter
ändå.
Men äfven han visste, att han icke sade
sanning. Ty hvad barnen saknade, det var
glädje och frihet. Det var det slags frihet,, som
gör, att man blir naturlig och trifs i sin omgif-
ning lika bra, som trädet eller växten i gynsam
jordmån, den frihet, som länkar och uppfostrar
anlagen, utan att hämma dem, och denna frihet
kan aldrig trifvas, där icke glädjen är hemma-
stadd. Ty glädjen frigör, glädjen förädlar, och
glädjen lyckliggör.
Det var moderns pietistiska skygghet för
världen, och hvad världens var, som förjagade
friheten ur hemmet. Men det var icke den,
som förjagade glädjen. Det var lika litet de
tryckande, ekonomiska bekymmerna, som för-
jagade dessa lifvets uppbyggande makter.
Men det var dessa två, som ingått förbund,
och hvad pänningbekymret skonat, tog pietismen
med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
