Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 76 —
af stadens rikaste flickor, en köpmansdotter.
Svärfadern betalade skulderna, och efter bröllopet
flyttade de nygifta in i ett nybygdt stenhus vid
Storgatan, hvilket af konsul Bergman öfverlåtits
på det unga paret.
Men efter giftermålet förändrades i viss mån
förhållandet mellan de båda bröderna. Icke så
att deras vänskap led något intrång. Men de
båda svägerskorna kunde från början icke för-
draga hvarandra och som vanligt tilltog anti-
patien dem emellan med åren, i stället för att
aftaga. Därför lånade adjunkten ogärna pängar
af sin bror, utan föredrog att i stället, när det
behöfdes, begagna sig af hans borgen. Ty det
behöfde svägerskan inte veta om.
Adjunktens fru hade egentligen aldrig kunnat
förstå sin mans »svaghet för sin bror», som
hon kallade det. Hon såg i honom en förtappad
varelse och ett världens barn, och i början af
deras äktenskap, medan adjunkten ännu var ung,
var det inte fritt, att hon fruktade, att han kunde
hafva ett skadligt inflytande på hennes Erik.
Ty den ende, som brukade kunna narra adjunkten
med sig på ett gladt ungkarlslag, det var lektorn.
Han kom ibland om eftermiddagarna in i ad-
junktens rum, och där hörde hon honom skratta
med sitt skallande, glada skratt, och hon hörde,
hur bröderna skrattade och hviskade med hvar-
andra, och så kom adjunkten in och sade, att
han skulle gå ut, och att det var troligt, att
han inte kom hem till kvällen. Så att fru Hallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
