Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 77 —
hardt nära betraktade lektorn som den lede
frestaren själf.
När han då blef så rikt gift — han gifte
sig två år efter adjunktens — då kunde hon ej
låta bli att göra jämförelser mellan svågerns rika
och välburgna hem och deras egna torftiga och
tryckta omständigheter, och hon undrade mången
gång, hur gud kunde dela så olika mellan männi-
skorna. Det föreföll henne, som skulle hennes man
ej kunna undgå att göra jämförelser och kanske
ångra, att han ej gjort på samma sätt som bro-
dern. Men isynnerhet beklagade hon svågern.
Ty hade han fått en mindre världslig och mindre
ytlig hustru, så kunde kanske också han genom
kvinnans stilla umgängelse hafva dragits till
Herran.
Det var kanske för starkt att säga, att fru
Hallin rent af afundades sin svägerska hennes rike-
dom. Men aldeles fri från en sådan känsla var
hon icke. Hon inbillade sig altid, att svägerskan
såg ned på dem, isynnerhet på henne, och det
pinade henne, om hon visste, att hennes man
på något sätt anlitat sin bror.
Lektorskan tyckte också, att svägerskan
ville vara öfverlägsen på sitt sätt. Hon talade
altid om sina barn och den glädje, hon hade af
dem, och lektorskan hade ett intryck af, att
detta skulle vara en pik åt henne. Ty lektor-
skans barnuppfostringsmetod var verkligen icke
den alra bästa. Hon närde därför ett tyst, men
djupt hat till adjunktens fru. Dels visste hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
