Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Lektorskan gråter, och lektorn går sin väg
och läser igen dörren efter sig.
Men när barnen råka i gräl sinsemellan, då
händer det någon gång, att den ena i öfver-
svallande rättskänsla utbrister:
»Vänta du, jag ska nog tala om för mamma.»
Hotelsen har emellertid ingen ovanligare
verkan. Ty den andra svarar bara:
»Äh, hvad tror du jag bryr mig om mamma.»
Och det är icke omöjligt, att adjunktens fru
hade rätt, när hon sade:
»Hvad jag isynnerhet ogillar hos Aurore,
det är hennes sätt med sina barn. Där råder
ett själfsvåld som är förderfligt bara att se på.
Måtte det bara gå väl.»
Men en gång blef dock konflikten mellan
makarna skarpare än vanligt. Och det var när
Gabrielle kom hem och berättade för sina för-
äldrar, att löjtnant Hagelin friat till henne.
Lektorn frågade henne bara:
»Är du kär i honom?»
Hvarpå Gabrielle svarade:
»Jag vet inte, pappa. Men jag tror det.»
Därpå fick Gabrielle gå upp på sitt rum,
och makarna blefvo ensamma.
Nu var saken den, att lektorskan redan för
länge sedan varit betänkt på att uppfylla en
moders första pligt, nämligen att i sin oerfarna
dotters ställe välja henne en man. Och löjtnant
Hagelin, som hade särdeles dåliga affärer, och
som hade hört, att vill man vinna flickan, så
L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
