Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 90 —
själf ut i salen för att från skänken hämta fram
konjaksbuteljen och glas.
Den unge pastorn såg nästan främmande ut
för de sina. Han var orolig, som om han hela
tiden pinats af att ej ha något att säga. Under
ett par glasögon utan bågar lyste ett par stora,
något släpiga ögon, hvilka hade ett inåtvändt,
men därför icke frånvarande uttryck, och under
ögonen syntes en mörk skugga, som gaf dem
ett uttryck af trötthet. Pannan var hvit och
välbildad, och från benan, som han bar midt
öfver hjässan, föll det bruna håret jämt och slätt
ned åt båda sidorna. Hans ögon hade för till-
fället något forskande, som om han, vid alt hvad
han företog sig eller sade, hade haft den tanken
bakom: Hur har lifvet gestaltat sig här, medan
jag var borta? Hur har mellantiden förändrat
dem ?
Ty det var ett helt år, sedan han var hemma
sist. Och då hade besöket endast räckt ett par
dagar. Han kunde ej undgå att en liten smul
känna sig främmande mellan dessa människor,
som han kallade sina närmaste. Selma hade
blifvit gammal, tyckte han, var på väg att ut-
bilda sig till en gammal fröken. Gustaf hade
växt och såg ibland till och med litet manlig ut.
Slyngelaktigheten var nästan bara en mask, som
begagnades, därför att man vant sig vid den
och så att säga fordrade den af honom. Fadern
hade fått flere grå hår, och han gick kanske
litet mer lutad. Men modern! I hennes drag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
