Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 95
blifva man och gå ut i lifvet för att trampa ny
väg genom världen åt sig.själf.
Brodern skulle passa bra mycket bättre att
gå hemma, tyckte hon.
Adjunkten tänkte gamla tankar om gamla
tider.
»Du kan inte tro, hvad jag känner det un-
derligt, att du skall bli prest,» sade han. Det
låg en ovanligt vek timbre i hans röst, och ögo-
nen blinkade tätt under glasögonen. »Det var
min gamle fars stora sorg, att ingen af oss alla
gick den vägen. Och jag har ofta ångrat, att
jag icke gjorde det,» tilläde han suckande.
Han tänkte på sin svåra ekonomi, och han ho-
stade ett par gånger för att klara rösten. Fru
Hallin såg åter på sonen för att se, hvad han tänkte.
Men han sade ingenting, och hon kunde ej tyd-
ligt urskilja hans ansigtsuttryck i skymningen.
Ja, ja, tänkte han. Det är nog bäst, som
det är. Hans upproriska hjärta skulle kufvas,
och gud har ju lofvat, att dem som hedra fader
och moder, skall det väl gå.
En liflig rörelse grep honom, och han kände
nästan ett hopp, att alla tvifvel, som plågat ho-
nom skulle tystna, nu när han var hemma igen.
Ja, alt skulle bli bra. Det gälde bara att gå
fram nu, gå fram på den väg, som låg öppen
för honom. Inte tänka för mycket, inte grubbla.
Kunde han bara slippa ifrån sina tankar . . .
Lampan kom in. Selma hade varit ute och
tändt den. Det starka ljuset skar i ögonen, och
alla satte en stund handen för ansigtet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
