Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.«gw
96 —1
lampskenet lifvade upp dem, och samtalet tog
bättre fart. Alla trängde de sig omkring Ernst,
alla vände de sig till honom, alla hade de något
att berätta för honom. Adjunkten drog fram
med ett par af sina sista historier, som familjens
öfriga medlemmar i en hel månads tid hört, så
ofta det kom någon främmande, och när han
berättat dem, frågade han, om inte Ernst kunde
några nya upsalahistorier, till exempel om Rib-
bing eller Svedelius. Men när Ernst icke såg
ut att vara vidare upplagd, afstod han efter
några protester från sin önskan och berättade
själf vidare. Fru Hallin berättade också. Hon
talade om deras bekanta, om en middag hos
biskopens och en supé hos domprostens, och så
började hon att på nytt berätta om svågerns
och om förlofningen. Selma sade just ingenting,
men hon fylde ibland i, när modern glömde
något. Och Gustaf kom fram med några min-
dre vördsamma historier om sina älskade lärare,
hvilka adjunkten ibland å ämbetets vägnar ansåg
sig böra sätta stopp för, men som han altid
åhörde med ett hemligt nöje. Isynnerhet roade
det honom, när Gustaf berättade om, »hur de
brukade skoja för farbror Abel». De historierna
lade adjunkten altid på minnet, för att sedan
kunna uppbygga brodern med dem.
Så gick aftonen, och när supén var äten,
hölls aftonbön. Då var klockan tio, och ad-
junkten yrkade ifrigt på, att man skulle gå till
sängs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
