Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 99 —
emot hvarandra, medan det gnisslade och hven
så underligt där ute på den gamla kyrkoplanen.
Här hade han haft sin promenadplats under
de sista åren, innan han tog studentexamen,
här under de stora almarna, som skuggande reste
sig upp rundt omkring den gamla domen. Isyn-
nerhet hade han brukat gå där om aftnarna,
när solen i färgrika, mystiska nyanser bröt sig
genom kyrkans färgade fönster. Han gick där
i timmar fram och tillbaka, gick där, till dess att
solen sjönk, och skymningen föll öfver den lilla
staden. Eller när kyrkans port var öppen, hände
det, att han gick dit in, och lutad mot en bänk,
stod han där länge försjunken i drömmande an-
dakt. I väldiga rader höjde sig de olikformade
stenpelarna, hvilka buro upp det spetsiga taket.
Genom de höga spetsbågsfönstren lyste dagern
in och blandade fantastiskt ljus och skymning.
Men längst bort i koret kastades solstrålarna i
knippor in genom de färgade glasen från sid-
fönstren, de återspeglade färgerna på väggar och
pelare, som en skimrande väg af ljus bröto sig
strålarna fram öfver altaret, kastade underliga
reflexer på frälsarens ansigte, där han med kalken
i hand stod midt öfver altaret, och dränkte golf-
vet framför hans fötter och omkring altarskranket
med dess hvita hvardagsöfverdrag i en ljusflod,
som glänste i rödt.
Med den gamla domen hade den unge pre-
stens ungdomsdrömmar på ett förunderligt sätt
smält samman, och när han nu satt och såg ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
