Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
bleckskylt, hvilken med ett oafbrutet gnisslande
svängde fram och tillbaka.
När Ernst Hallin satt här med den gamla
kyrkan framför sig, så var det honom nästan,
som om han skulle aflägga räkenskap inför henne.
Hurudan kom han tillbaka? Det föreföll honom,
som om han så nyss varit här som yngling. Och
nu satt han här som man, beredd att gå ut i
lifvet. Som man. Var han verkligen en man?
Beredd att gå ut i lifvet. Kunde han kallas för
beredd ?
Han spratt till, vid att det sakta knackade
på dörren. Han kände sig nästan förskräckt.
Hans tankar hade fört honom så långt bort, att
han nästan glömt, hvar han satt, eller hvad tid
det var på dygnet. Nu mindes han plötsligt
altsammans, och det var med en röst, hvilken
var något hårdare än nödvändigt, som han frå-
gade:
»Hvem är det?»
Dörren öppnades, och Gustaf stack frågande
in hufvudet. Han var utan krage och höll i
handen en pipa, från hvars lock en lätt rök
höjde sig.v
»Får jag komma in?» sade han.
Men när han fick se ljuset, som var flyttadt
längst bort i ett hörn, gardinen, som var upp-
dragen, och stolen, som stod invid fönstret, såg
han villrådig ut. Och sedan han en stund stått
stilla och med en tveksam min betraktat brodern,
sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
