Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103 —
»Stör jag dig? Vill du, att jag skall gå?»
Gustaf var en helt annan natur än brodern.
Han var tio år yngre än Ernst, och det såg i
vissa fall nästan ut, som om han tillhörde en
helt annan generation. Han gjorde aldrig något
väsen af sig själf och sina åsigter, men han hade
sina meningar för sig, klara och färdigbildade
vid sina sjutton år, på ett sätt, som en person
af hans fars generation skulle ha ansett för en
orimlighet. Icke ens Ernst hade en aning om,
hvad som i detta ögonblick försiggick inom den
yngre brodern.
Gustaf hade altid känt sig illa berörd af,
att brodern skulle bli prest. Och i detta ögon-
blick hade den unge en känsla af, att han öfver-
raskat den äldre under någon bönestund. Han
tyckte att det ändå var bra arrangeradt att dra
upp gardinen, för att man skulle kunna se kyrkan,
och sedan sätta sig vid fönstret och be till gud.
För rasten var det ju bara en inbillning, efter-
som det ändå var så mörkt, att kyrkan inte
kunde synas. Och det var inte fritt, att han
för brodern erfor en känsla, hvilken var nästan
föraktfull.
Ernst förstod visserligen icke fullt den yngre
broderns tankegång, men han anade jämt så
mycket, som att denna undrade öfver, hvarför
gardinen var uppdragen, och han nu satt vid
fönstret i stället för att gå till sängs. Han kände
sig generad, som när man blifvit ertappad med
något, hvilket har bismak af barnslighet. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
