Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska amper tillrättavisning, och att .honpåett
mycket tydligt sätt låtit honom första, att unga
herrar inte ska komma och göra sig vigtiga.
Men med de unga pastorerna var det annan
sak. Dem kunde hon sitta och lyssna på med
den största andakt, medan hon lät nålen hvila
och långsamt nickade med hufvudet liksom för
att bättre inskärpa orden i sitt minne, och om
hon motsade dem, skedde det med den största
undfallenhet, nästan som om hon bedt om ursäkt
för, att hon kunde vara af annan tanke. Ja,
hennes inkast kunde till och med låta så ödmjuka,
som om hon ville säga, att det naturligtvis inte
kunde komma i fråga annat, än att pastor Si-
monson hade rätt, men att hon bara bad honom
förklara sig litet tydligare, så att hon skulle
kunna förstå honom riktigt.
En afton hände det efter ett sådant samtal,
när mor och dotter voro ensamma, att Selma
med en darrning på rösten, som kom af, vrede,
frågade modern:
»Hur kan mamma nedlåta sig till att tala i
en sådan ton med pastor Simonson?»
Fru Hallin såg aldeles häpen ut. Hon för-
stod inte.
»Nedlåta mig. Hvad menar du med det?»
Selma blef röd af ifver.
»Jag menar,» sade hon, »att mamma talar till
honom, som om han visste så förfärligt mycket
mer än mamma och hade erfarit sa oändligt
mycket mer. Det plågar mig att höra mamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
