Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 147 —
»Hvarför fan skulle inte jag kunna vara
glad?» sade den andre med ett slags butter vän-
lighet. »Men man blir gammal, ser du, man blir
så satans vrakgammal.»
»Det var länge sedan, du syntes till hemma
hos mig,» sade adjunkten för att byta om sam-
talsämne.
»Hahaha, »* skrattade Bruhn och tog ett par
lamkottletter på sin talrik, hvilka han gaf sig till
att skära på stående fot och i stora bitar stoppa
i mun med knifven. »Ser du, jag ser, att din
hustru inte kan med mitt ungkarlsspråk och
mina ungkarlsfasoner. För fan i våld! Jag är
ju ungkarl,° vet jag. Skulle jag då icke få föra
ungkarlssprak och ha ungkarlsfasoner? Det är
ju logiskt det, eller hur? Nå-å. Har man icke
behaget af familjelif, så kan man väl slippa obe-
haget. Folk tycker icke, att jag är nog fin för
att umgas med dem. Och då drar jag mig, be-
griper du. Det är på det hela ingenting att vara
ledsen för.»
Adjunkten sade något om, att det var bara
inbillningar.
»Nej, bror,» svarade Bruhn. »Det är icke
inbillningar. »
Han tog sig en väldig pris och satte sedan
tummarna i armhalan på sin väst, medan han
vägde på klackarna.
»Det är icke inbillningar, säger jag dig. Inte
förebrår jag dig eller din hustru det. Du och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
