Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 149 —
kvar, ett par lamkottletter hade krupit ihop mellan
några stufvade morötter längst ut i ändan på ett
aflångt fat, endast den inlagda laxen och à la
dauben på ål stodo orörda. Af den rökta laxen
med förlorade ägg, hvilken nyss i tunna skifvor
legat där och retat aptiten sida vid sida med
en hop nu försvunna små chateaubriander, syntes
nu icke ett spår. På sidan af bordet stod
en skål, på hvars botten öfverlefvorna af den
smälta glaçen simmade.
»Ja, äta kan man i Gammelby, det är en
känd sak,» sade lektor Bruhn.
»Nu ska vi vara glada och fortsätta,» sade
lektor Hallin och satte sig. »Nu kommer kaffet
och punschen. »
Kaffet kom, och punschen kom. Och alla
blefvo både glada och gladare. Nu var det
Svartegren, som skulle vara rolig. Han sade
aldrig mycket före supén, och under supén var
han mest sysselsatt med att äta. Det var rent
otroligt, livad han kunde lägga i sig. Men när
man kom till kaffet och punschen, då var det
han, som skulle vara rolighetsminister. Säll-
skapet väntade sig det af honom. Han kunde
härma tuppar och kattor och svin. Han kunde
sjunga visor och trumma »Hör oss Svea» på
magen medan han lät munnen blåsa klarinett.
Och många andra roliga konster kunde han.
Det visste han också, och han lagade sig just
till att öppna munnen och säga några inledande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
